Söndag 22 Februari

När vi kom till dig i morse hade du en puls på 189. Den har aldrig varit så hög. Blev jätteoroliga. Natten hade varit bra, de hade låtit dig vara ifred och sova så mycket som möjligt. I morse när de skulle vända dig hade du tappat i syresättning. Nu när jag skulle räta till din fot bara föll du från 189 till 100 i puls. Blir så rädd. Men överläkaren var här och vi pratade med honom om vår oro. Han sa att vi inte ska oroa oss, att du inte är så för att du är sjuk, utan för att du har det jobbigt med slem och lungorna. "Det är rent tekniskt" sa han. Han sa även att han tyckte att vi skulle ta ut dig till oss, även fast du gått upp och ner i både puls och syresättning de 3 senaste dagarna, även när du varit hos oss. Efter samtalet kände vi oss lite lugnare. Du fick komma upp till mig. Du var faktiskt bättre i syresättning och puls. Det kändes så bra att ha dig uppe. Du var uppe till lunch, sen fick du komma upp på mamma T igen på eftermiddagen. 4 timmar fick du vara uppe då, det gick bra. Du höll dig ganska stabil. Dagen har egentligen varit ganska lugn. Vi pratade och kom på att egentligen blir det nog ännu värre oro för oss när du inte mår bra under helgen. För hittills har helgerna varit bra och du har mått bra. Så undermedvetet har vi kanske tänkt att "snart är det helg och vi kan pusta ut". Sen när du mått dåligt under helgen så blev det extra oro.
Ringde nattpersonalen nu. De sa att du mår bra! Härligt. Då ska vi sova ut, imorgon är en ny vecka. Tänk att du snart fyller en månad! Tiden går så fort. Sov sött!