När vi kom på morgonen var du helt svullen hela du. Framförallt läpparna. Läkaren var inte helt nöjd då infektionsproverna inte visade på nån stor ökning. Han sa att då vet de inte om ditt dåligmående beror på infektion eller om det tex är hjärnblödningen som spätt på sig. Du var fortfarande inte dig lik, och läkarna var inte nöjda med syresättningen. Överläkaren var här och tittade på dina värden hur du syresätter dig. Han såg ytterst bekymrad ut och knappade fram och tillbaka på din respirator. Jag frågade honom "Hur illa det är? Om det är katastrofläge?"Han sa "nej det är snarare standardläge för såhär små". Läkarna är alltid noga med att säga att det är inte såhär för att du är sjuk, utan för att du inte utvecklats klart än. Att de måste hjälpa dig med det du inte klarar av än, tills du klarar det själv.Att det är standard för såhär tidigt födda. Och det är det vi kommit på nu. Att varje grej som händer, oavsett om det är en massiv hjärnblödning, infektion eller dålig syresättning så är det en kamp på liv och död för dig. Vi försöker se det så att det finns en chans ändå, trots hemska besked. Att det finns många som varit här 4 månader och fått 40 såna hemska besked och som sedan fått åka hem till slut med sin bebis. Det är det vi siktar på. Att vara här med dig många månader och ta oss över så många hinder tillsammans med dig.
Lördagen blev bättre vartefter. Eftersom syresättningen inte var bra försökte de med en annan metod, ocilering (de vibrerade dig för att skaka ut koldioxid). Efter den behandlingen på några timmar bytte de tillbaka till din vanliga respirator och då funkade det bra igen! På e.m mådde du lite bättre. Och ditt ena öga höll på att öppna sig! Såhär tidigt. Personalen sa att de inte brukar öppna sig förns vecka 24-26 (du är vecka 23+3 idag) På kvällen fick du komma upp på mamma T. Du sov som en stock på henne 3,5 timmar till 23.30. Sen fick du gå och sova i ditt lilla bo igen. <3
Såhär tycker du om att hålla mammas finger<3
Det behövs hjälp av många vänliga händer för att du ska få komma till mamma.
Lördagen blev bättre vartefter. Eftersom syresättningen inte var bra försökte de med en annan metod, ocilering (de vibrerade dig för att skaka ut koldioxid). Efter den behandlingen på några timmar bytte de tillbaka till din vanliga respirator och då funkade det bra igen! På e.m mådde du lite bättre. Och ditt ena öga höll på att öppna sig! Såhär tidigt. Personalen sa att de inte brukar öppna sig förns vecka 24-26 (du är vecka 23+3 idag) På kvällen fick du komma upp på mamma T. Du sov som en stock på henne 3,5 timmar till 23.30. Sen fick du gå och sova i ditt lilla bo igen. <3
Såhär tycker du om att hålla mammas finger<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar